Klimatförändringar sägs ofta slå hårdast mot kvinnor, och allra mest kvinnor i u-länder. Detta är ett ganska intetsägande konstaterande, även om det ibland kan vara viktigt att titta på klimatförändringar ur ett sådant perspektiv. Viktigare är dock att vi frågar som Andrea Nightingale, professor vid Globala Studier på Göteborgs Universitet (GU), gör upprepade gånger under ett öppet seminarium om klimat och genus på GU (21/2 2013): ”vad innebär detta?”.
Ett
genusperspektiv på klimatfrågor är mer givande om det används som
det som Nightingale kallar ”en analytisk lins” som kan hjälpa
oss att få ögonen på maktstrukturer i både orsaker till och
försök till lösningar på klimatförändringar. Nightingale tar
FN:s ”National Adaptation Programmes of Action” (NAPA) som
exempel. Dessa finansieras av i-länder för att hjälpa u-länder
att ”hantera sina brådskande och
direkta behov att
anpassa sig till klimatförändringarna” (FN:s hemsida; min
översättning). I sin forskning i Nepal har Nightingale upptäckt
att samma maktstrukturer som marginaliserar kvinnor i ett globalt
politisk-ekonomiskt sammanhang också finns i lokala projekt som NAPA.
Kvinnor—eller,
rättare sagt, den typiska kvinnorollen i många delar av världen—är
inte en stor del av orsaken till klimatförändringar. Egenskaper
förknippade med kvinnor är inte heller, ironiskt nog, något som
bedöms som användbart i arbetet
mot
global uppvärmning.
På
sätt och vis är detta föga förvånande. Det finns en tendens, i
Sverige såväl som internationellt, att regeringar och institutioner
försöker lösa problem som orsakas
av
ett dysfunktionellt ekonomiskt system inom
ramarna på detta system.
I frågestunden som följde på seminariet i Göteborg nämnde
Nightingale att ett grundproblem med NAPA och liknande åtgärder är
just den managerialism som idag dominerar inom offentlig förvaltning
och som enbart kräver av människor som sysslar med
hållbarhetsarbete att de ”kryssar i rätt rutor” och ser till
att ha skött uppgifterna effektivt. På detta ytliga
vis
ser
institutioner
till att leva
upp
till krav på hållbarhet och ansvarstagande i relation till
miljöproblem.
När vi ser klimatförändringar och metoder för att hantera dessa genom Nightingales analytiska lins, ur ett sådant genusperspektiv, kan vi bli varse att de maktstrukturer och det ekonomiska system som har orsakat de stora problem vi står inför nu också reproduceras i projekt som är tänkta att hantera den ekologiska krisen. Om offentlig förvaltning och stater i allmänhet vill göra någon verklig skillnad måste vi i stället identifiera de problem som finns inbyggda i de rådande maktstrukturerna och sedan göra upp med dessa ordentligt, grundligt. Lokalt—i Sverige och på andra platser—och globalt måste vi se till att göra mycket mer än att kryssa i rätt rutor och tillfredsställa vårt dåliga samvete.